Skrivet 2011-02-19 Klockan 21:26:50

Ni ville tydligen att jag skulle lägga ut lite info om min lilla Bina :)

Fullständigt namn: Cambina
Smeknamn: Bina, Binis, Bina fina osv.
Höjd: 126,0 cm (b-ponny)
Född: 1992
Kön: Sto
Härstamning: Moder: Lutcha  /  Fader: Strätes Karbin RNF 62
Ras:  Korsning New forest/Welsh
Färg: Mörkbrun med stjärn, och vita bakfötter 
Har tävlat i hoppning: Upptill L:B, har hoppat omhoppning på L:A nivå
Har tävlat i dressyr: Upptill LB:1, med vinst.
Bra sidor: En mycket samarbetsvillig ponny med bra hoppteknik! väldigt pigg och hetsig, studsar runt som en lite gummiboll när man hoppar på henne!
Dåliga sidor: Hon är väldigt sur utavsig i boxen och även när man ska sadla eller lägga på täckena. Hon är inte sur för att hon är tuff utan för att hon är rädd. en ponny med MYCKET dåligt självförtroende!

Våran historia:
år 2002 tog mamma hem Bina till oss, då skulle hon ta föl på henne.
Det var några kompisar till min familj som ägde henne. Men när fölet var fött och hon skulle lämnas tillbaka så hade jag fäst mig vid henne, och hon var till salu. Så då köpte mamma henne till mig!
Hon hade inte gjort någonting mer än att gå rakt fram i skogen! Inte mer än inriden alltså, dessutom var hon ganska stökig och hade många hyss för sig...
När jag var 7 år så startade vi våran första klubbtävling!
Sedan dess har det gått upp och ner. Vissa perioder har vi placerat oss varenda klass vi startat, och i andra perioder så har ingenting funkat. Men eftersom vi gått igenom så mycket så har vi ett väldigt starkt band emellan oss. Bina är som min lilla hund och jag är nog den personen hon litar mest på!
Vi har som högst startat L:B hoppning och dressyr. Med placeringar!
Förra året blev jag för stor för henne och kunde inte tävla henne längre, jag hade två ponnyer som jag skulle börja med (Tiffany och Hobie) och jag ville sluta när det gick som bäst. Den hösten som jag slutade med henne gick hon bättre än någonsin.
Jag har alltså utbildat henne själv och därför betyder hon extra mycket för mig!

Men den här hösten har varit tuff, i ungefär oktober blev Bina öm i fötterna efter en skoning. vi trodde att det var pågrund av skoningen, men det gick inte över. Veterinären sa att hon hade fångkänning och hon fick Finadyne (smärtstillande medicin) men det hjälpte inte. Och hon blev bara sämre och sämre. I slutet av november så började vi ge upp, hon ville knappt röra sig längre och hade jätteont, och medicinen hjälpte inte. Mamma sa åt mig att ställa in mig på att vi skulle behöva avliva henne. När det var som värst och vi nästan hade bestämmt oss att inte låta henne lida mer, så började hon sakta bli bättre och bättre! Ungefär samtidigt så kom det snö, den hjälpte väldigt mycket. Det blev mjukt på marken och snön kylde hennes fötter!
Nu är hon frisk igen! Och jag är hur glad som helst över att få ha kvar min ögonsten!

                            

(alla små bilder är klickbara)
+ att dom är ca 3år gamla